Sab & Poe

Här i Bangkok har himlen precis öppnat sig. Blixtar dunder och skyfall.

Imorse skulle vi åka in till stan. För att ta sig dit måste vi åka taxi i 15 min för att sedan kliva på skytrain endstationen. Allt var som vanligt. Hade ätit min dagliga frukost bestående av en yoghurt och en macka. När vi kommit upp för den 50 meter långa trappa som leder upp till skytrainen fick jag plötsligt en konstig känsla i kroppen. Det kändes ungefär som när man reser sig för fort ur soffan. Jag greppar tag i ett räcke och känner hur det svartnar helt för ögonen. Jag ser Sabinas läppar röra sig men hör ingenting (Ungefär som vanligt dvs). Var säker på att jag skulle svimma för att sedan vakna upp på ett sjukhus nånstans. Vit som ett spöke satte jag mig på en stol vid ett våffelstånd. Efter att ha klunkat i mig en halv flaska vatten var jag i skick att vingla ner för trapporna och fram till närmaste taxi. Folk måste trott att Sabina jobbade som personlig assistent till en handikappad. Väl i taxin kändes det genast bättre men klimax var när jag hittade toan när jag kom hem.

Trots detta är jag glad för att Sabina skaffat sitt första jobb här nere. Hon ska vara ansikte åt ett stor Asiatiskt sminkmärke.

Men framförallt är jag glad för att min kära syster kämpat igenom en natt på sjukhus, och åtefinns hemma hos sin pojkvän Kristian. En riktig kämpe den där Mickan! Men det är ju klart, hon är ju en Thunholmare ;)

Nu ska vi beställa en fet pizza till rummet och glo på tv hela kvällen...

Imorn ska jag och Sabbe spöa danskar på Khao San Road!

På återseende :D